Jag vet att julen är en jobbig tid för många med autism. Hela upplägget av helgen är helt fel! Väntan, förväntningar, överraskningar, social samvaro med massor med dolda regler.
Jag tror man får tänka om här. Glömma vad man själv tyckte var kul som barn och försöka se vad våra barn skulle uppskatta. Att kanske tala om vad som finns i paketen? Att skippa tomten? Att skippa släktmiddagarna? Att dela upp familjen under delar av dagen? Att schemalägga dagen ordentligt?
God Jul!
coping 
För oss är inte högtiderna några problem alls. Det enda August verkar vilja veta är vem som är tomte så han bestämmer vem som är just detta hos oss.
Jag upplever inte att vi annars måste anpassa något. Vi lever som vanligt tycker jag. Han är van med de som hälsar på till jul. Att vi har främmande osv. Han har lärt sig att man inte vet vad som är i paketen.
Det är därför jag så många gånger inte ser att han är autistisk för jag känner inte alls igen sånt. Inte alls.
Eller så har han lärt sig genom att vi har levt som vi har gjort.
//Tess
Våra barn är så olika. Det finns inte ett sätt att vara på. Inte för oss andra heller. Skönt för er att det fungerar så bra.
Jo alla människor är olika. Oavsett vilka vi är.
Såg nyss på LA ink… där va de med en mamma med två söner med Autism. Hon tattuerade en pusselbit. Hon stödde forskning för att hitta ett BOT för dessa barn. Det känns hemskt när man hör sånt. Allt ska botas idag.
Nåja… jag hoppas julen ska fungera för er. I min familj är det nog jag som vill den ska vara över. Jag är inte något för helgerna såhär så jag gör detta för just barnen….
//Tess
I usa är den rörelsen stark.
Jag förstår bara inte hur de tänker. Men man ska ju inte förstå allt. Nej jag begriper inte…. ska de BOTA ett medfött fel som de inte ens vet var de sitter typ…… jag är inte så insatt men jag menar det är ju ett neurologiskt fel ska vi byta hjärna på våra barn eller vad?
Ha en bra kväll. //Tess
Håller med er! Och håller med om det du skriver i själva inlägget också.
Jular är INTE nån enkel historia i våran familj. Jag har skrivit om våra jular genom åren i min blogg, hade varit bra att kunna tänkte utifrån Tjabolinas funktionshinder redan när hon var liten men vi fick ju ingen diagnos och hade ingen kunskap förrän hon var 5 år och sen har inte släkten varit så enkel heller och ändå har hon velat träffa dom. Mest jobbigt tror jag jularna har varit för mig som har gått på helspänn hela tiden liksom…
God fortsättning på er nu. Kram!