Inlägg

Publicerat den

Fyra år senare

Det har gått fyra år sen sist. Jag har nu en 21-åring som har börjat på daglig verksamhet. Och två sjuttonåringar. En som ambitiöst läser ekonomi/juridik och en hemmasittare.
Och jag oroar mig inte jättemycket för hemmasittaren mer än att jag tänker att hon får en lång och tuff start in i vuxenlivet. Lite som jag själv. Det kommer att lösa sig med tiden.

Annat är det med mig. För kanske fem, sex år sen upptäckte jag att jag var ostadig när jag cyklade och lite senare när jag gick. Det blev värre och värre och satte sig även på talet. Jag blev skakig. Och sökte förstås läkarhjälp. Två vändor på neurologen som utmynnade i diagnosen funktionella neurologiska störningar pga traumatisk stress. Alltså är det inget fysiskt fel på mig utan kroppen lägger ner pga stress. Så vi sedan drygt ett år är jag sjukskriven för ums och behandlas främst med basal kroppskännedom. Jag har ingen aning om vad som händer.
Jag har sagt upp mig från mitt jobb eftersom de ville säga upp mig. Jag fick välja att gå frivilligt. Så nu är jag sjuk och utan framtidsplaner. Och tänker inte så mycket framåt.

När barnen blev stora nog så brast jag helt enkelt. Det var väntat.

Publicerat den

Anpassning till livet för de där barnen som försöker vara ”vanliga”.

Vi råkade ut för en situation när allt som beskriver autism: brist på theory of mind, inte att kunna färdas med tanken i tid, att fly.. allt det där kom fram på ett ögonblick. Och jag började förklara att vid affekt så blir det så. En hastig och tillfällig tillbakagång. Det var lika snabbt över i trygg miljö och en fika. Vi pratade och gick igenom vad som hänt – lite debriefing. Som sagt så förklarade jag för en skolpersonal och fick en oväntad (för mig) respons. ”Tänk vad han lyckas hålla inne med”. Överraskande för det fick mig att vända på tanken. Jag har aldrig riktigt tänkt på att han håller något inne. Men så är det förstås. Självklart om det kommer vid affekt finns det ju där hela tiden. Men det hålls i schack. Det är en balansgång och så skört. Man påminns om det efter nästan 18 år.

Publicerat den

Särbegåvning

Jag tror att det här är något jag själv är drabbad av men skolan såg någorlunda då jämfört med nu. I dagens skola har en särbegåvade elev ingen chans. Jag har ett barn som skriver A på prov men presterar F på lektionerna. Tipsa mig gärna!

Publicerat den

När livet är som ett gummiband

Jag är snart 53 år gammal. Mina barn är 17 och 13 år. Ja jag vet jag kom igång sent. Allt var sent med mig. Jag var sjukskriven mina första år som ung vuxen och sen blev livet inte riktigt som jag hade tänkt och när jag äntligen bildade familj var jag 36 år.

Så fick jag ett oväntat barn. Ett som behövde hela mig. Och inte mig emot men då får man möblera om lite i vardagen. Planer för ändras och en del får läggas på is. Prioriteringen blev annorlunda än jag tänkt. Och det gick bra. Jag var lycklig med det.

Nu har mer än sjutton är gått. Jag började tänka på mig. Tjejerna är 13 år. De ska börja på högstadiet. Jag bytte jobb när sonen gick ut ur grundskolan. Började pendla igen. Tänkte att han skulle bli lite självständig. Göra lunch själv t ex. Frukost och sånt.

Jag härdar ut men inget blir någonsin som man tänkt. Det kräver en del att få en självständig snart ung vuxen med autism som man alltid försökt skydda. Och det är inte lätt att vara en 13-årig tjej x 2.

Men jag är en snart 53 år gammal autism/tonårsmamma mitt i karriären. Med allt vad det innebär av ångest och sömnlöshet. Och glädje och stolthet.

Publicerat den

Ett helt nytt system för vårdbidrag och handikappersättning | HejaOlika

https://hejaolika.se/artikel/ett-helt-nytt-system-vardbidrag-och-handikappersattning

Jag vet inte.. känner mig mest paranoid på den här regeringen.. personkrets 1 föreslås ju försvinna helt i nya LSS-utredningen… så vi lär knappast bli beviljade vårdbidrag heller.. och inget stöd sen i vuxen ålder. Man måste leva till man blir minst 150 år..