Kommunikation – det evigt återkommande

Att kommunikation är A och O tror jag att de flesta har förstått, men att det inte finns något som är för tydligt kan vara svårt att inse. ”Han är inte dum! Han vet.. ” Jo så är det kanske. Du har ett intelligent barn. Hen är smart. Men ändå förstår hen inte. Märkligt eller hur?

För oss som har hjärnor som automatiskt skapar en helhet kan det tyckas obegripligt att få samma frågor varje dag. Saker vi vet att vårt barn egentligen vet. Men är det inte. Vårt barn önskar innerligt förstå. Men har en hjärna som bygger sitt sammanhang på detaljer. Och detaljer ändras hela tiden. Och då får barnet inte grepp om sammanhanget.

NN vet att han bor i det där blå huset i Grönköping på Trädgårdsgatan 12. I alla fall gjorde hen det när mamma hade långt hår. Idag har mamma klippt håret kort. Hon ser inte ut som vanligt. Eller så har familjen köpt ny bil. Eller så var det en vikarie i skolan. Eller så var det en ny sorts flingor till frukost. Eller så åkte vi en annan väg till dagis/skolan. Eller så..

Det är en oändlig mängd detaljer som kan påverka ditt barns helhetsuppfattning och därför behövs du där för att underlätta. Bekräfta att allt är som det ska. Ett bildstöd kan vara det som gör att hen får lättare att känna sig trygg i vardagen. Och när man har lyckats skapa den tryggheten blir avvikelserna från vardagen också de lättare att hantera. Svara på ditt barns frågor med ord och bild. Och tecken om ni har lärt er det.

Det finns inget kommunikation som är för tydlig. Använd egentagna bilder. Kanske bilder som ditt barn själv har tagit. Min T har en bildserie på vägen mellan skola och fritids med bilder han själv fotat. Detaljer som vi aldrig skulle ha lagt märke till men som är hans hållpunkter för att hitta dit även om han skulle bli störd eller känna sig hotad på vägen. Trygghet är ju det vi vill ge våra barn allra mest. Och i de här fallen ligger tryggheten i hur vi kommunicerar.

Tema Kommunikation – del 3

Kopierar ett gammalt inlägg. När man lärt barnet alternativ kommunikation kan barnet själv använda sig av det som hjälpmedel 🙂

Torsten oroas av mycket i vårt dagliga liv. Speciellt stressande är det när vi föräldrar pratar med varann eller i telefon. Häromkvällen skapade han själv den här mätaren. När han börjar känna sig orolig så hämtar han mätaren. Jag plastade in den åt honom och så har han fått en pil att flytta och fästa med häftmassa. Perfekt!

Tema kommunikation – del 2

Kopierar mitt allra första inlägg i den här bloggen. från oktober 2009

Jag förklarar detta med hur jag jobbar med schema här. Men jag är en lekman. Förälder. Det jag lärt mig har jag främst lärt mig av förskolan och via nätet. Eftersom man inte får hjälp tar det tid innan man kommer in i det och det är så synd. Schemastödet är allt för en person med autism. Jag ser skillnaden på mitt barn när han har sitt schema och när han inte har det.

Först har vi veckoschemat som är en översikt över veckan. Där sitter bilden för skola, hemma, utflykt, badhus och ev tandläkarbesök el dyl uppe. Det schemat sitter till så att det är det första Torsten ser på morgonen. Direkt vet han vilken dag det är – en pil markerar dagen. Färgerna är internationella. Måndag är grön, tisdag blå, onsdag är vit, torsdag är brun, fredag är gul, lördag är rosa och söndag är röd.

Har man svårigheter i processerna hemma så kan man ha ett detaljerat aktivitetsschema. Här är exempel på ett morgonschema:

På sned jag vet… I början när man är ovan schema kan man plocka bort bilderna allteftersom man utfört aktiviteten men efter ett tag kan man själv se utan att ta bort dem. Såna här scheman kan man ha på toan för att visa på hur man gör där, påklädningsschema som vi har både för vanliga kläderna och ytterkläderna. För att inte fastna i ett steg… det går att bryta ner varje process.

Övergångar och en översikt över dagen kan vara bra. Torsten har ett fickschema för övergångarna hem/skola, skola/fritids och fritids/hem:

Fickschemat har den färg som det är veckodag. En färg för varje dag. Det här är schemat jag gjort iordning för fredag morgon.

I kontaktboken från skolan sitter dagarnas scheman inklistrade så att vi redan på morgonen tittar på vad som ska hända:

De tråkiga stiliserade bilderna kommer från pictogram och är väldigt bra för just autism. Det finns olika sorter men undvik för mycket färg och detaljer. Jag har frågat Torsten vilken sort han gillar bäst och han har valt picto. Det man behöver är en skrivare, en laminator med plast, självhäftande kardborre eller häftmassa, massor med färgad kartong och om man vill göra likadana fickscheman så behöver man en inbindningsapparat. Jag har köpt en väldigt enkel mekanisk sak från inkywings. BinditAll heter den. Frågor?

Tillägg: Till ett mer detaljerat aktivitetsschema kan man man använda timstocken. När man får timstocken följer det med ett litet kuvert med färgpluttar som motsvarar de olika tidsintervallerna. De kan man fästa vid den aktiviteten som man vill tidsbestämma och så vet personen att här ska jag trycka på röd knapp på timstocken och när den ringer är jag färdig för nästa aktivitet.

Om utbrott

Barn och vuxna som är inflexibla behöver en flexibel omgivning. Ofta får man höra att man ska vara konsekvent och det kan ibland missuppfattas. Konsekvent i att man är tydlig och menar det man säger och följer det man lovat. Men inte konsekvent som i att stå fast vid det man sagt om situationen inte håller. Det är där flexibiliteten kommer in. I den mån det går får man anpassa och vara flexibel.

Det som jag har märkt vara effektivast för att förebygga utbrott är tajming. Att avvakta. Vara lågaffektiv. Backa. Förbereda. Påminna. Neutralt. Ett exempel som varenda unge kan gå igång på är om man kliver in i vardagsrummet och säger: Nu ska vi äta! och omedelbart stänger av teven. Skulle någon göra så tror jag att jag skulle bli väldigt arg och irriterad, men många gör så med sina barn. Samma med teve/dataspel. De får ingen tid på sig att avsluta eller att vänja sig vid tanken på att de ska övergå i en annan akvitivet. Schema är ju jättebra som förberedelse men man måste också till schemat på olika sätt vara med i övergångarna. Tajma.

Utbrott ska till varje pris försöka förebyggas. När det inte går utan är ett faktum gäller bara skadekontroll. Inget annat under ett pågående utbrott. Ingen vill få utbrott och alla skulle undvika dem och de kunde. Vi andra måste lära oss att se tecknen. Lära oss vad som triggar de. Som förälder/personal kan du föra logg på beteendet ett tag så kommer du att se tecknen och lära dig att förebygga genom att rätta upp/styra bort innan det händer. Det går inte alltid men ofta.

Mer tips i bibeln: Explosiva barn av Ross W Greene

 

Torstens orosmätare

Torsten oroas av mycket i vårt dagliga liv. Speciellt stressande är det när vi föräldrar pratar med varann eller i telefon. Häromkvällen skapade han själv den här mätaren. När han börjar känna sig orolig så hämtar han mätaren. Jag plastade in den åt honom och så har han fått en pil att flytta och fästa med häftmassa. Perfekt!

Ledighet och behov av schema

För många blir längre ledigheter väldigt jobbiga om man inte schemalägger dagarna. Just sommarlovet är en sån tid för oss. Igårkväll satte jag mig med sigvarttavlan och whiteboardpennan och ritade:

Jag orkade inte klippa och laminera mer bilder så jag testade så här och det funkade jättebra för Torsten. Behovet ser förstås olika ut för olika individer men det här räcker för det mesta.

Fast så här kan det gå om man lämnar pennan vid tavlan 😉

Om tvång och autism

Det sägs att tvång ingår i autism. Och det gör det väl till viss del. Jag tycker att det är självklart. Eftersom personer med autism förstår sammanhang med hjälp av detaljer istället för helhet blir det väldigt svårt att se sammanhang. Detaljer förändras och en person med autism kan inte bortse från en felaktig detalj och se sammanhanget ändå – inte om det är en av de bärande detaljerna. Vad är då de? Ja det vet man ju inte alltid. Ett exempel på hur detaljer kan störa sammanhanget är när jag fick pollenallergi förra våren och tappade rösten. Min röst visade sig vara en detalj som gör att jag är Torstens mamma. Utan den rösten är jag inte det. Då kan jag vara ett monster. Som visserligen ser ut som mamma men inte är mamma. När jag kom gömde han sig.

Om detaljerna är så viktiga så håller man hårt i dem. Då krävs det att detaljerna är rätt! Klart att det blir tvång och ritualer. Man måste hela tiden se till att allt blir rätt. Om och om igen. Om jag inte gör så här kanske jag inte kommer hem idag?

Om vi hjälper våra barn och andra med autism att få sammanhang i vardagen med de redskap vi har så kan vi minska den ångest som skapar tvånget. Då kan fel detaljer ändå funka för schemat visar att: Det är tisdag och det är faktiskt min mamma som hämtar på fritids idag! Fast hon är hes så står det här på schemat att det är hon!

Många många har svårt att förstå hur ett schema kan hjälpa, men de hjälper i oändligt antal situationer!

Övergångar – dagens gissel

Alla har nog problem med övergångarna! Det är det som man har vareviga dag. Varje ny grej så kan det bli jobbigt – på olika sätt beroende på hur barnet agerar ut.  Eller bara låser sig.

Mitt tips är att göra ett litet schema för det som ska göras och det som ska göras därefter!  Det är viktigt att allt har en början och ett slut. Schema och timstock! Övergången måste vara till något. Man kan inte bara avsluta! Ett litet problem som jag kan se här hemma är när man ska avsluta något kul och då har jag handlett de övriga i att de ska förbereda. Och då har jag menat både avslut och början på något nytt. Men familjemedlemmarna har inte uppfattat det där med början på något nytt och då hjälper det inte att förbereda på slutet. Vad ska hända sen? Hamnar vi i tomma intet då?

Väljaschema är också väldigt bra om man inte har något direkt man vill styra upp men ändå få till övergången.

Schemasnack – behövs det eller ej?

Jag tror att det här med att använda schema känns luddigt för många. Man vet helt enkelt inte vad det gör för nytta. Varför skulle mitt barn behöva det? Jag vill tala om vilken nytta jag ser. Jag hoppas att andra kan fylla på och att vi kan diskutera det lite så att alla förstår vad det egentligen handlar om.

Det jag ser är att schemat talar om att en sak börjar och slutar och en annan aktivitet tar vid. Många med autism har svårt att få grepp om sånt. Frågar man: Vill du följa med på bio kan en person med autism ha svårt att få grepp om vad som händer sen. När tar bion slut? Hur länge ska jag vara borta? Kommer jag någonsin hem igen? Så svaret blir då: Nej! Med ett schema ser personen: vi ska ta bussen till bion, när filmen är slut ska vi äta en hamburgare och sen åka hem och se på teve innan det är kväll och sovdags.

Talade ord är ofta flyktiga och abstrakta och många med autism har svårt med att komma ihåg mer än en sak åt gången. De kommer bara ihåg det sista man säger. Med ett schema blir det överskådligt och lätt att se. Man behöver inte komma ihåg.

Vad är det Helene Tranquists föreläsning heter? Sökande efter mening i vardagen… hur får man det när man skapar sammanhang ur detaljer och inte har förmågan att generalisera? Ett exempel: En person kan hänga upp sin tro på att det är skoldag på att han ska ha sina blå byxor på sig. En dag har gylfen gått sönder på de blå byxorna och han måste ha de gröna byxorna istället.  Är det fortfarande skoldag då? Kommer taxin och hämtar mig? Var kör han mig? Kommer fröken att vara i skolan och möta mig? Hela uppfattningen om vad det är för en dag är beroende av detaljer och faller en detalj så kan den uppfattningen rasa samman och skapa ett kaos och en stark oro. Med ett schema kan det visserligen bli oroligt men han vet ändå att idag är det skoldag. Taxin hämtar mig och kör mig till skolan och fröken kommer att ta emot mig där. Trots att jag har gröna byxor idag.

Överskådligheten ger förberedelse. Man måste inte upprepa i oändlighet. Schemat sitter ju där.

Numera har alla barn schema här (även om de inte har autism):

Inget barn mår dåligt av tydliggörande.

Årsschema?

Jag har tänkt göra ett årsschema att sätta upp på väggen. Ett långt schema som ett måttband med årstidssymboler i bakgrunden. Med färger för månaderna och markeringar högtider/födelsedagar. Är det någon som gjort något liknande? Råd? Och har månaderna färger?

I januari ska vi få en Sigvarttavla. Först på prov och fungerar det bra så får vi en som hjälpmedel. Jag kommer självklart att recensera den!