Hur gör man? – Hemmasittare

Hur gör man med en hemmasittare utan att skolan ska anmäla oss föräldrar till socialtjänsten? Räcker det med vårdintyg från BUP/HAB? För när de också ser att en situation är akut och de håller med om att han måste vara hemma måste de väl skriva ett intyg åt oss? Om inte annat så att jag får vara hemma..

Situationen är sån att skolan har backat men för sent. Skadan är redan skedd. Sex års skolgång och 13 års arbete med att skapa bra förutsättningar i livet är borta. Skolan har förresten bara gett oss en frist på tre veckor. Men om inget har ändrats inom två veckor så har jag löfte från Skolinspektionen om ett snabbt handläggande..

En annan fråga jag vill ställa till alla därute som kämpar med värre skolor: Kan man ha ett ombud? Jag tror att jag får en hjärnblödning om jag måste träffa rektorn igen. Hur gör man?

Annonser

4 thoughts on “Hur gör man? – Hemmasittare

  1. Det verkar svårt att få intyg. Vi ville sjukskriva vår 13-åring för att slippa skolpressen men fick nej. Det är så mycket okunskap överallt.
    Vi som kämpar så!
    Ombud låter ju som en klok idé om det känns infekterat. Vet dock inte om det finns…
    Lycka till! Styrkekramar

    • Tack! Vi får nog intyg eftersom det är skolan som ville att vi skulle ta hem honom den här gången.

  2. Nu är det lite mer än ett år sen du skrev det här inlägget, men jag kände att jag var tvungen att kommentera ändå. Hittade nyligen din blogg och tycker att den är otroligt bra.

    Är 17 år och fick för någon månad sen diagnosen Asperger. Känner igen mig otroligt mycket i din sons situation – att hela tiden vara på gränsen till att bryta ihop. Jag önskar så att jag hade fått min diagnos tidigare, då hade jag inte behövt gå runt i 17 år och tro att det var något fel på mig. Då hade jag inte behövt höra från skola, vänner och familj att jag är lat och ”inte ens vill försöka”. Jag har under hela min skolgång gått i en normalstor klass och har brytit ihop ungefär två gånger i veckan. Nu går jag i gymnasiet och går fortfarande i en normalstor klass, sju timmar om dagen. Ansträngningen blev så stor att
    jag blev självmordsbenägen och fortfarande är det. De flesta i min klass förstår mig inte och tycker att jag är konstig. Lärarna förväntar sig att man ska gå på alla lektioner och dessutom orka plugga när man kommer hem. Att gå ut gymnasiet känns lika möjligt som att kunna flyga men hela min omgivning förväntar sig att jag ska göra det. Det är en kamp som aldrig tar slut.

    • Vet du att jag beslutat mig för att vi struntar i skolan och gymnasiet. Vi ska bara överleva. Det finns komvux. Lärandet tar inte slut för att skolan inte fungerar. T går tre timmar om dagen nu och både jag och skolan har nog gett upp. Gymnasiet ska vi försöka få till någon blandning av skola/daglig verksamhet
      Det får bli som det blir. Skolan är inte värd det lidandet. Lycka är viktigare.
      Hoppas att du hittar din grej. Molkoms folkhögskola här i Värmland har en kurs för unga med asperger. Satsa på något sånt istället. Det finns alternativ om skolan går år skogen.
      Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s