Förlamande

Jag har en stor kille. Han går sedan veckan före jul i grundskolan. Han trivs bra. Han sover ok på nätterna med sina mediciner. Han är ofta ganska lugn och trygg, Små saker kan iofs göras till stora, men det går över ganska snabbt. Systrarna är stora. Nio år nästa vecka. Skolan går bra. Kompisar fungerar.

Så kommer natten. Alla tre snusar och sover. Alarmet är ställt på 5:45. Då börjar det. Tankarna och bilderna.. Tänk om jag blir sjuk och dör.. vad händer med honom då? Han har ju bara oss i familjen. Om vi skulle åka på semester med flyg och :det händer något med planet.. hur skulle det gå? Hur skulle han hantera situationen? Jag vet hur han hanterar vardagliga motgångar. Vad skulle de här stora göra med honom?

Alla tänkbara katastrofscenarion kommer för mig. Ångesten sliter i mig och jag får panik. Nu har jag inte sovit mer än ett par timmar per natt på hela veckan,

Jag vill bara ha lite vardag. Lite vanlig vardag. Ett tråkigt, innehållslöst liv. Åtminstone ett tag.

Annonser

One thought on “Förlamande

  1. Ja jag känner igen tankarna. Tanken om att man aldrig får dö. Det tär. Det gör ont inuti på nåt vis. Men jag stänger av mina känslor och försöker att inte tänka. Det är svårt, väldigt väldigt svårt. Men det går ibland.
    Kram på dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s