Man är ju bara mamma

Fast visst vore det bättre om man vore mer!

Jag tänker på allt det där man gör automatiskt. Alla känslor och behov man projicerar över på sina barn och som kanske fungerar på ett NT-barn, men knappat på ett barn med autism. Han är inte som jag. Och spontant fattar jag det inte. Jag måste tänka. Vara rationell. Och hur autentisk känner man sig som mamma när man inte är spontan? Det kan bli en del svårigheter. Speciellt om man som jag tycker att det viktigaste man kan ge sina barn är att vara sann mot sig. Vara just autentisk. Och inte vill man förvirra sina barn heller.

Mitt stora problem är att trösta eller inte trösta. När min kille är ledsen eller orolig för något vill jag vara nära. Om han inte kan sova vill jag ligga bredvid och lugna så han kan känna sig trygg. Jag vill krama om honom och bekräfta hans känslor. Jag vill tala om att det blir bra. Men det fungerar inte. Bekräftar jag hans känslor förstärker jag dem samtidigt. Tröstar jag så blir han mer ledsen. Försöker jag ligga bredvid när han inte sova känner han sig inte trygg utan störd.

– Jag vill ju vara med dig om du är ledsen!

– Men varför? Det hjälper ju inte!

Picture0075
Gammal bild på oss

Visst tröstar jag och visst förklarar jag. Och jag är nära så han ska känna sig trygg. Också. Men många nätter har jag blivit utkörd ur hans rum när han ligger sömnlös och ledsen. Och många gånger har jag blivit avvisad för att mitt tröstande inte lindrar utan förstärker. Då måste jag lägga band på mig. Tänka att han får vara ifred om han nu behöver det. Och även om det gör ont i mammahjärtat. Han vet ju att jag finns här utanför dörren.

Annonser

2 thoughts on “Man är ju bara mamma

  1. Åh vad jag känner igen! Och fast man borde ha lärt sig, eller till och med så är det ofta så att man faktiskt har lärt sig. Och ändå gör det ont.
    För oss handlar det ofta om när det blir utbrott, det exploderar och man får heta alla möjliga ord. Det gör faktiskt ont. Jag vet att det inte betyder det hon säger… men det gör ändå ont.
    Att finnas på andra sidan dörren och stålsätta sig, förstå hur just våra barn fungerar, det är inte lätt. Det är banne mig inte lätt.
    Kram!
    Vi är bra du och jag eller hur 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s