Tema Sömn – eller bristen på densamma..

När mina lilla Tårta föddes var det mycket som inte stämde. Amningen, sömnen, att ligga själv ett ögonblick, åka vagn, vara i pappas famn eller hos någon annan släkting. Nej det var bara på mig. Han flyttade ut till andra sidan huden och där stannade han till han var två år. Han bodde på mig. All tid frånskild från min kropp var ansträngande, jobbig och tårdrypande. Jag satt på toaletten med honom i famnen… och alla andra tyckte förstås att jag var en hemsk mamma.

Han sov kortare stunder redan från bebistiden. Och det blev bara värre och värre med tiden. Nattningarna blev timslånga. Innan jag insåg att de var helt värdelösa. Inte somnade han tidigare för att jag la honom! Kontakten med övriga familjen blev nästan obefintliga. Jag satt/låg hos sonen i timmar och sen var det ju natt. Och sen var jag jättetrött och hann inte med hushållsarbetet.  Gnissel gnissel i relationerna. Han somnade en stund vid elva tolv sen var han vaken igen vid två.. jag var trött.

Vid två års ålder fick vi första utlåtandet – autism – men jag kan inte minnas att man egentligen berörde sömnproblematiken då. Men vid tre års ålder hade jag gett upp nattningar i alla fall. Jag lät honom vara med mig. Vid teven. Vid datorn. Han somnade till slut sittandes i en fåtölj medan han såg på Easy rider eller Riddick.. Ja jag vet att det inte är filmer för en treåring men han somnade. Och han valde de här filmerna själv. Han hade ingen uppfattning om att det var våld eller blod i dem. Nu skulle han aldrig se dem. För nu skulle han förstå.

Jag jobbade heltid och var tvillinggravid. Somnade på jobbet efter hans vaknätter.. och i v 16 i graviditeten blev jag sjukskriven p g a den stress jag utsattes för med bristande sömn och ett barn som rymde, bodde på mig, inte sov och som behövde stimulans all vaken tid. Då sov jag på dagarna medan han var på dagis och sen var vi vakna på nätterna.

I v 30 åkte jag in till förlossningen och blev kvar på sjukhuset i sex veckor med sängläge för att tvillingtjejerna skulle stanna kvar därinne ett tag till. När vi kom hem – jag och bebisarna – hade T fått inte bara en autismdiagnos utan också melatonin. Ungen sov! Gav vi för tidigt – så han somnade som ett vanligt barn – så vaknade han mitt i natten och var utsövd. Nej vi fick ge honom senare men han somnade i sin säng. För första gången sömnig. Vi såg den där känslan av välbehag vid insomnandet som vi aldrig sett förut. Tänk att ha varit trött men inte kunna känna sömnighet. Då blir tröttheten bara en obehaglig känsla som man måste avvärja. Man blir speedad, ledsen, arg, gråter. Melatonin är ett kroppseget hormon som gör att vi blir sömniga. Det är inget sömnmedel. Det kan inte göra dig trött om du inte är det. Och det är borta ur kroppen på tre timmar. Helt utan biverkningar.

T har fortsatt att ha ett ganska litet sömnbehov. Att somna vid 23 en skolkväll är inte ovanligt. Fram till alldeles nyligen. Jag vet inte om det håller i sig men från skolstarten den här terminen ändrade jag lite på hans sigvarttavla och det blev lite nya kvällsrutiner. Han fick också ett kedjetäcke på åtta kilo. Idag lägger han sig vid halv nio. Och sover vanligen vid halv tio. Jag vet inte om det är tillfälligt eller om det kommer vara så här nu. Han vill ha samma rutin helg som vardag och det får han förstås. Det är lite tomt och konstigt att han stänger sin dörr, tittar en liten stund på en film och sen sover. Och vaknar utsövd. Tycker att skolan är rolig och jobbar på som sjutton.

Plötsligt händer det..

(så stor som han är nu har han bett mig att inte publicera några bilder på honom och det är bara att respektera)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s