Tema Stress – vår vardag

Att tänka på stressen i vår tillvaro är lite som att söka vårdbidrag. Jag ser den inte. Jag lever så fullt upp i den att jag inte vet vad som är vad. På facebook går den där texten om att vara autismmamma skulle vara lika stressande som att vara marinsoldat under krig.. Jag tror inte att det stämmer riktigt men visst är det en ständig oro och en ständig stress.

Förutom den där oron för framtiden som jag skrivit om förut, är det den där dagliga.. ska allt klaffa nu på morgonen så att han kommer iväg smärtfritt i taxin? Ska dagen löpa på i skolan? Kommer det att vara en vikarie i matbespisningen? Är bananen jag packade ner i väskan fortfarande gul och fin när han packar upp den så han kan äta den? Hinner skolpersonalen emellan och tolka mellan killarna på skolgården? Vad sjutton ska jag göra till honom idag att äta.. ? (han äter bra ett fåtal rätter) Hur ska jag hinna göra hans kväll meningsfull? Kan jag få ut honom på studsmattan fem minuter? Vi måste traggla oss igenom läsläxan som han kan men inte vill göra.. Tänk om han kunde somna i rimlig tid så att även jag fick sova. Kommer den där nya vårjackan fungera? Minns den fina dyra vinterjackan som fick hänga oanvänd p g a att den introducerades fel. Tänk om familjen skulle kunna åka bort en helg.. är det värt allt förberedande och oro? Får fundera lite.. I helgen skulle vi väl kunna gå ut och äta. Bäst att börja förvarna redan nu. Vi får gå till ett av två ställen där han känner sig tillfreds. Systrarna skulle vilja leka med en kompis hemma. Kommer det att fungera?

Hur känner han sig på insidan? Är han ensam i själen? Är han understimulerad? Vad borde jag göra?

Nu går han ut fyran. Snart är det dags för högstadiet. Hur ska han klara den omställningen efter sex år i samma klass? Hur ska vi göra med fritids? Ska han sluta där eller fortsätta på LSS-fritids?

Känner han sig älskad? Kommer han att vara trygg?
Vem ska ta hand om honom när jag inte finns?

Förlamande..

Jag kan inte direkt påstå att jag känner stressen hela tiden. Jag känner oron. Alltid. Den gnager och äter sig in i mig. Och jag gråter så fort någon kommer för nära..

Annonser

8 thoughts on “Tema Stress – vår vardag

  1. Vad jobbigt det låter 😦 Jag har själv aspergers syndrom. Som barn fick jag inget stöd alls. Nu först får jag det (diagnos 2010).

    • Jag hoppas och tror att det är värt allt den tid och kraft jag lägger ner på mitt barn. Jag hoppas att din diagnos – när du äntligen fick den – ändå har lett till något bra.

  2. Vet du vad. Vad fin du är som bryr dig så. Du ska veta att dina tankar även om de stressar dig ger honom ett hölje av trygghet. Den kärleken kommer han ha med sig. det finns fler som kan älska därute i världen. Med dig som riktmärke kommer han hitta dem som liknar dig. Och han kan ta vara på dem. Du är fin och underbar. Ta en kopp kaffe om du hinner, sätt dig i en solstråle. Andas lite och tänk på dina flickor och på hur bra du är!
    mvh Monica

  3. Pingback: TEMA: Stress – När de inte förstår | Ett öga på autism

  4. Jomenvisst är det så. Man lever liksom mitt i det hela tiden. Det är inte förrän det oväntat blir en liten paus (när ex svärisarna kommer en kväll och man kan få gå ut en liten stund) som man inser hur stressad man egentligen är. Visst är det oron som känns oftare. För att man tänker så mycket, undrar så mycket, funderar så mycket på hur man ska kunna göra det bästa i alla lägen. Och att ständigt oroa sig är ju en stress.

    Man måste tänka att det kommer att bli bra. För det blir det. Våra barn kommer att må bra och så småningom klara sig utan oss, för vi kan inte (kommer inte) alltid finnas där, även om vi vill. Vi får helt enkelt göra vårt bästa tills dess och skapa en bra grund för dem att stå på.

    Du är stark. Du gör ditt bästa. Det är ok att gråta om någon kommer för nära. Det är ok att inte orka hela tiden. Det är ok. Du är ok.
    Ta hand om dig!

  5. Pingback: TEMA: Stress – När de inte förstår | Brev från insidan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s