Tema Skola/Förskola

När vi skrev om utredning kändes det som att skola/förskola var den naturliga fortsättningen. Ofta är det ju så att ett barn har det kämpigt i skolan och stöd uteblir och familjen måste utreda för att skolan ska sätta in stöd. Ibland är det skolan som initierar utredningen och ibland – inte alls sällan – står skolan helt frågande och ser inga som helst problem. Och skolan är en svår bit. Orsakerna kan nog vara flera. I vissa fall handlar det om prestige. I andra om okunskap. I många fall handlar det om att elever inte får kosta. Men det jag aldrig hört är: Jaså har ditt barn, autism/adhd/asperger! Jag är ganska okunnig på hur jag ska bemöta ett barn med den problematiken, men jag vill gärna lära mig mer så jag kan ge ditt barn en bra skolgång!

Jag har två erfarenheter. Min son som startades utredning på redan som tvååring och som hade en preliminär diagnos autism och kraftig utvecklingsförsening vid två år och tre månader. När vi ville ha in honom på specialförskola innan han var tre var förskolechefen lyrisk. Det var tydligen ovanligt med föräldrar som tryckte på. I vanliga fall var det efter att förskolepersonalen misslyckats och sökt hjälp som förskolan föreslog specialavdelning. Jag fick allt jag pekade på. Lyckades få till att intensivträningen med hab skedde på förskolan. Specialförskola med teacch från tre års ålder. Inskolning på särskolan sen med massor med engagerade människor runt honom. Daglig kontakt. Djupt samarbete mellan skola och hemmet. Skolan lyssnar och vi knäcker nötter ihop. Bildligt. Jag är fullkomligt trygg. Mitt barn får den förutsägbarhet och det mått av utmaning som han ska ha dagligen.

Så har vi min andra erfarenhet. Döttrarna. Förskolan ställer sig frågande. Deltar med att svara på frågeformulär vid ena dotterns basutredning. Vi tror att de svarat om ett annat barn när vi läser vad de skrivit. Bhv-psykologen sluter sig till att det är jag som är överambitiös förälder. Trots väldigt spretiga resultat på tester. Har du inte läst Svenny Kopps avhandling? frågar jag och får en väldigt otäck blick tillbaka.

Jag är en överambitiös mamma. Det kan jag erkänna. Min ambition är att mina barn ska vara lyckliga och trygga. Och älskade. Att de ska känna sig som lyckade människor.

Så kom skolstarten i grundskolan. Läskigt. Ingen känner mina barn. Och jag tror inte att någon är intresserad av att göra det heller. De är intresserade av att lära känna gruppen däremot. Men barnen? Nej det tror jag inte. Dottern kommer hem och är ledsen. Hennes bristande impulskontroll och svårigheter att fokusera har straffat sig och fröknarna har varit arga på henne. Hon gråter i min famn. Hon har gjort sitt bästa men det är inte gott nog. Det är bara förskoleklass och hon har redan misslyckats.

Annonser

2 thoughts on “Tema Skola/Förskola

  1. Större kunskap om utvecklingsförsening och utvecklingsstörning än om autismspektrumtillstånd och andra tillstånd inom normalbegåvningsintervallet låter det som.
    En del verkar tro att diagnos och insatser skapar problem och ”dömer” personen till olika former av utanförskap och annorlundaskap istället för att vara början på lösning av redan existerande problem och annorlundaskap. Konstigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s