Om utbrott

Barn och vuxna som är inflexibla behöver en flexibel omgivning. Ofta får man höra att man ska vara konsekvent och det kan ibland missuppfattas. Konsekvent i att man är tydlig och menar det man säger och följer det man lovat. Men inte konsekvent som i att stå fast vid det man sagt om situationen inte håller. Det är där flexibiliteten kommer in. I den mån det går får man anpassa och vara flexibel.

Det som jag har märkt vara effektivast för att förebygga utbrott är tajming. Att avvakta. Vara lågaffektiv. Backa. Förbereda. Påminna. Neutralt. Ett exempel som varenda unge kan gå igång på är om man kliver in i vardagsrummet och säger: Nu ska vi äta! och omedelbart stänger av teven. Skulle någon göra så tror jag att jag skulle bli väldigt arg och irriterad, men många gör så med sina barn. Samma med teve/dataspel. De får ingen tid på sig att avsluta eller att vänja sig vid tanken på att de ska övergå i en annan akvitivet. Schema är ju jättebra som förberedelse men man måste också till schemat på olika sätt vara med i övergångarna. Tajma.

Utbrott ska till varje pris försöka förebyggas. När det inte går utan är ett faktum gäller bara skadekontroll. Inget annat under ett pågående utbrott. Ingen vill få utbrott och alla skulle undvika dem och de kunde. Vi andra måste lära oss att se tecknen. Lära oss vad som triggar de. Som förälder/personal kan du föra logg på beteendet ett tag så kommer du att se tecknen och lära dig att förebygga genom att rätta upp/styra bort innan det händer. Det går inte alltid men ofta.

Mer tips i bibeln: Explosiva barn av Ross W Greene

 

Annonser

11 thoughts on “Om utbrott

  1. Detta är som att läsa de Bo Heljskov Elven pratar om. Att man måste få tid att avsluta. Spela klart. Titta klart. Att man i tid säger till om att det snart är mat kan du spela klart banan. Att det är vi runt om som skapar problemen. Att skadebeteenden eller utbrott beror på att man inte förstår sin omgivning och då handlar det om att vi runt om måste vara mer tydlig och göra omgivningen mer förståelig.

    Att backa. Att inte gå in i någon form av maktkamp. Som sagt mycket Bo i detta.

      • Personligen tycker jag att Explosiva barn känns mer tillgänglig så här i vardagen än Problemskapande beteende.. Men äälskar att lyssna på Bo. Han är så otroligt bra. Och han når ut.

  2. Har du nåt bra tips då vad jag bör göra när dottern får sina utbrott o blir helt vansinnig. Igår satt hon o fyllde i en tidning och det blev fel. Hon kasta tidningen på golvet o skrek åt mig att det var fel på den dumma skit-tidningen osv. Jag plockade upp tidningen och lade den på bordet och vi pratade om att det inte gick att ändra tidningen, den såg ut som den gjorde (hon tyckte att det var för små luckor där man skulle fylla i ord, hon fick inte plats att skriva).Vi pratade om alternativa lösningar och när jag gick kastade hon tidningen på golvet igen och skrek uppmanade åt mig att ”plocka upp den”. Där har jag dragit en gräns för LÄNGE sen känns det att en gång plockar jag, men sitter man o slänger saker får man plocka upp själv eller be på ett bättre sätt och det vet hon egentligen. Hon fortsatte med ”aldrig, plocka upp tidningen!” sen vrålade hon bara rakt ut så alla syskon blev rädda och jag känner att jag står vid en punkt – ska jag böja mig eller ska jag stå fast? Tycker det är skitsvårt just där. För hon har lite slit o släng o nån annan kan plocka-mentalitet överlag vilket är grymt påfrestande.

    • Det där är ju svårt.. jag har ingen egen erfarenhet av den typen av situation men jag har hört om den. Hon kan alltså inte sluta där. Hon är inte klar med att vara arg utan har frustration kvar som behöver ut.. då är det metoder för att hon ska få utlopp utan att det ska gå ut över andra. Vad säger hon själv om de situationerna när hon är lugn? Hur skulle hon vilja att du gjorde? Och då räknar jag inte med alternativet ”ta upp tidningen”. Hoppas att andra kan hjälpa till och tipsa om bra metoder!

  3. Jag hade gått därifrån så hon fick lugna sig ifred. Det finns inget att prata om i utbrottsfasen, alla ord och all kommunikation blir lätt för mycket.

    • Jag tror också på att lämna. Sedan kanske använda sig av bildprat eller social berättelse. Rita vad som händer. Och hur man sedan kan säga att detta är inte okej och sedan rita eller för den saken skriva hur man kan och ska göra en annan gång. Sedan får man träna på detta. Utifrån vad man gemensamt kommer fram till. Som små kontrakt. Försöka få henne att förklara hur hon känner och hur hon vill att vi gör. Här finns ju någon form av behov hos henne. Att bli arg är ju okej men inte att det går över ut över andra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s