Om inkludering

Eftersom jag är förespråkare för icke-inkludering i vanlig klass blir det lite ensidigt här. Jag har efterlyst berättelser om lyckad inkludering men det har inte kommit några entydigt positiva erfarenheter… i de flesta fall har skolgången krävt extremt mycket kamp och engagemang från föräldrarnas sida och det kallar jag inte lyckad inkludering.

Via Facebook kom jag i kontakt med Lotta Abrahamsson – känd föreläsare, utbildare, handledare och autismpedagog. Jag har tyvärr aldrig hört henne föreläsa men hört mycket positivt. Kan nämna att det kommer en bok från henne i höst 🙂

Hursomhelst berättade jag att jag var MOT inkludering av barn med autism. Jag fick löfte om att citera hennes svar här:

Jag är FÖR integrering. Av flera orsaker. Dels p.g.a. en önskan om delaktighet och gemenskap hos ALLA jag arbetat med autism. MEN det ska då finnas en resurs på heltid till klassen och möjlighet att kunna gå undan och arbeta enskilt när det behövs. Resursen får för övrigt ALDRIG gå på rast vid just raster och förflyttningar.

En annan viktig anledning till inkludering är att det ökar möjligheterna för upplevelser. Detta är ju barn som behöver FLER erfarenheter än andra barn för att ens ha en sportslig chans att kunna generalisera och dra lärdom av de samma (svårigheter med theory of mind samt central koherens). En parallell här blir det man kallar ”tusen gångernas pedagogik” (TEACCH) som förklaring.

Givetvis behöver personer med autism ofta mer vila än andra, mer tid kanske för sina specialintressen men det innebär ju inte att man per definition är asocial hela tiden även om det kan verka så. Däremot vet man ofta inte hur man ska hantera dessa situationer men med att kopiera andra kommer man långt. Barn lär sig bäst av jämnåriga och ju mer sociala och sunda barn man kopierar är desto bättre… Givetvis krävs också autismspecifik kompetens samt handledning.

En liten parentes: När jag träffar vuxna med diagnos så är den vanligaste önskan de har att..1. Få en vän och/eller en partner.


http://lotta-abrahamsson.blogspot.com
www.lottaabrahamsson.com

Annonser

10 thoughts on “Om inkludering

  1. Intressant läsning.

    Ja även om jag känner att deär lite jobbigt ibland så tror jag på detta som hon säger att man behöver få lära sig hur andra fungerar. Har ju en erfarenhet av detta. Den personen sa själv att hon lärt sig mycket av det sociala samspelet genom att gå i vanlig klass även om hon själv inte hade något behov av kompisar osv.

    August har ju även han lärt sig fungera bra i fritidsgruppen och tycker om att gå till hemklassen. Mer de i skolan där som är rädda de ska bli kaos… å de blir det inte längre så jag är mer positiv nu än innan.

  2. Ger lite hopp om att mödan är värd det! Även om jag skulle önska att allt gått smärtfritt och enkelt, så skiter jag i mina ansträngningar när jag ser S prata och skratta med jämnåriga, och jag ser deras strategier för att få kontakt med honom lyckas. Då har det varit en lyckad integrering, målet har ju varit att etablera sociala kontakter.
    (Parentes: En ny etta skall starta upp till hösten, endast 13 elever, med speciallärare som huvudlärare.S bröt ihop, så klart, men av anledningen att han inte skulle få träffa sina kompisar! Så han får gå kvar i sin klass så länge det går, 27 barn och till hälften kaos, men han vill gå dit. Min bild av hur en lyckad integrering har väl inte uppfyllts, men han har gjort det bästa av situationen, verkligen)

  3. Jag är för inkludering, men det visste du ju redan. Det finns flera skäl till att vi är för inkludering, men bland annat är det de skälen att när C. har varit i grupper utan s.k ”normalfungerande” barn så har han inte utvecklats alls och när han varit i grupper med ”normalfungerande” barn så har han utvecklats på ett helt annat sätt. Dock har han ju resurs på heltid i klassen(ja så långt man kan komma till heltid), han har ett helt anpassat schema och han har ett eget rum att gå undan i när det både är för jobbigt och schemalagd tid. Gunilla Gerland har skrivit en text om just detta ämne. Och generellt säger forskningen att inkludering är bättre för barnen. Men däremot kan det såklart finnas särskilda skäl till att man inte väljer det och skillnader individuellt finns ju också. Jag dömer ingen som väljer antingen det ena eller det andra. Och slita får man för att få till allting såklart. I den här klassen C. går nu har han en chans att utvecklas och samtidigt så är allting skört också. Men vi känner fortfarande efter 4 års kämpande att vi valt rätt väg. Dock är han väl den enda fortfarande i den här kommunen som har autism som går i vanlig skola. Här finns inga specialgrupper utan det är särskola eller vanlig skola. Specialgrupp finns bara för de med AS på högstadiet eller i gymnasiet. Men vi har ett specialkoncept o det är vi rätt nöjda med.

  4. Jag är varken för eller emot. Jag ser och har sett både som förälder och i mitt yrkesliv att det finns barn som behöver gå i små grupper utan att bli ”störda” av barn som tänker som majoriteten av mänskligheten. Men jag tror också att OM man kan gå inkluderat, med kamp om det behövs, så är det det bästa för framtiden. Man behöver slipas mot barnen som kommer att finnas där ute i samhället när barnen med funktionshinder också blir vuxna. De behöver få nöta, hitta strategier, få motstånd för att klara vuxenlivet så bra som möjligt. Men inkludering till varje pris? Näpp! Har förresten skrivit en text om inkludering i min blogg idag. Inspirerad av dig, Anna.

  5. Ja alltså emot generellt är det svårt att vara. Det ska ju anpassas efter person. Men som jag ser det ska integrering vara en satsning. Man ska ha pengar att lägga på resurser. Har man inte pengar (vilket skolorna sällan har) ska våra barn inte integreras.

  6. Malene-håller helt o fullt med dig. Absolut inte inkludering till varje pris. Det är nåt man måste omvärdera vartefter tiden går. Alltså utvecklas inte barnet i den vanliga skolan eller om barnet inte mår bra där av något skäl då måste man ju omvärdera.
    Och håller med dig också anna….självklart ska det vara en satsning från skolan och kommunens sida om det ska finnas en chans att det ska fungera. Men den kampen tror jag man måste sköta individuellt på nåt sätt. Alltså hur menar jag nu…jo barnen är så olika så det går inte att ha ett gruppkoncept på hur det ska fungera. Det går att ha en generell strategi ja, men sen kommer det ner på basnivå till varje barn.
    På en del särskolor så integrerar man ju barnen i den vanliga skolan också och jag tycker samma där. Det måste vara utarbetat på ett bra sätt så att barnen verkligen har det bra då när de följer en vanlig klass. Man integrerar ju på olika sätt på olika skolor. Det kan vara nåt barn som går några lektioner med ”sin” klass i grundskolan. Det tycker jag är bra, men det ska vara utformat bra om det ska fungera.

    • Torsten går ju i en särskolegrupp som är placerad i en grundskola och alla har en ”hemklass” i grundskolan och är med efter förmåga. Torsten har på ett år deltagit i skolfotograferingen med den klassen. Inget mer. Indivisanpassat kan vi väl vara överens om? Torsten har aldrig gått integrerad med ”vanliga” barn. Han började i specialförskola för barn med autism (och liknande) när han var tre år. Han har utvecklats långt över allas förväntan. Vi har inte satsat på att han ska bete sig och vara ”vanlig” utan att skapa trygghet och få förståelse för sin omvärld. Nu menar inte jag att inte ni gjort det med förstås 🙂

      • här finns inga specialförskolor där bara barn med t.ex autism går. Det som finns är resursdagis. Då är det en mindre dagisgrupp än de vanliga dagisgrupperna. Det finns 3 såna dagis här. Nu minns jag inte exakt hur stor gruppen var, om det var 15 barn då totalt inskrivna på den avdelningen varav 4-5 platser var resursbarn. Det kan vara olika handikapp. C. gick ju på den avdelningen o syster izabelle likaså. C. var ett av de resursbarnen och fick ”egen” resurs som var personlig. Ett barn hade en cp-skada, en pojk autism o annat handikapp. Sen fanns det en tjej som hade en synskada. Och så C. då. Så jobbar man i våran kommun. Vi var ju runt o tittade på olika dagis i olika kommuner innan vi bestämde oss för detta dagis. Man jobbade utifrån TEACHH-modellen direkt där med honom. På nåt av de andra dagisen kan det t.ex vara barn med DS som går blandat med andra handikapp.
        När det var dags för skola så gjorde vi tillsammans med C:s resurs och specialpedagog den bedömningen om hur vi ville att hans skolgång skulle se ut. Innan dess var vi på studiebesök i särskolan här och eftersom särskolan kunde ge sämre stöd än vad den vanliga skolan kunde ge honom, så gick det bort direkt. Här tillhör inte särskolebarnen hemklass på det sättet utan särskolan finns på samma skola som där de andra barnen går(finns även 3 särskolor för låg o mellan). Utan här är särskolan för sig själv på det sättet. Även här blandade handikapp; autism, utvstörning osv. Så här fotograferas t.ex särskolebarnen med sina kompisar i den klassen alltså på sär. Men det är ju som vanligt, det fungerar så olika i olika kommuner.
        Innan C. skulle börja dagis o med siktet inställt på skolgång var vi som sagt runt nere i västergötland o tittade på flera olika dagis. Bland annat ett som hade det upplägget som erat dagis hade. Men nu gick inte allt i lås o det blev ingen flytt dit ner. Och här finns bara de här alternativen. C. jobbar fortfarande utifrån TEACHH-modellen o går nu i tredje klass i vanlig grundskola. Men med egen resurs som vi är tacksamma över så länge hon ska följa C.
        Vet att det på andra skolor här i kommunen med elever som har AS så finns inte samma stöd. Att C. skulle utvecklas så här bra hade nog ingen heller trott, men med rätt stöd och det viktigaste ett samarbete mellan skola och hem.

  7. Idag finns det en artikel i GP om barn som går på Kannebäcksskolans hörselskola, i språkstörningsklass. De barnen trivs där, barnens föräldrar vill ha klassen kvar, men kanske får de inte det. Ofta är det ju, i botten, INTE barnens bästa politiker pratar om utan EKONOMI, men så får de det att låta som om ena året är det bra för barnen att inkluderas och andra året är det inte bra för barnen att inkluderas. Jag brukar säga när jag föreläser att de proffesionella, alltså lärare, socialtjänst, politiker måste börja lyssna mer på föräldrar och barnen själva – för de är ju experterna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s