30 minuter om en pappa…

http://www.30minuter.nu/#category=282827&date=2010-5&clip=421616&startTime=0m0s

Jag håller inte med om den generalisering han gör både av personer med autism och av oss föräldrar. Det där med empatin går jag igång på för det stämmer verkligen inte!!

Annonser

14 thoughts on “30 minuter om en pappa…

  1. Fast han säger att personer med autism har svårt med empati, och det stämmer iaf 🙂
    Så många som misstolkar det där med att ha svårt med, för det betyder ju inte att man sakar det…
    Jag blir så glad så fort npf får uppmärksamhet. Mer sånt vill jag se i tv! Synd att man inte fick bloggadressen till den där pappans blogg.. Har du den?
    Kram Nina!

    • han säger att de saknar empati. att det är ett diagnoskriterium. jag skulle vilja påstå att det är theory of mind det handlar om…

      • Ja, det säger han, men i samma mening säger han ”har svårt med” Kanske lätt å säga ett ord fel i en sån situation… Jag tycker intervjun var bra 🙂

  2. Diagnoskriterier för autistiskt syndrom:

    1. Allvarlig begränsning i förmågan till ömsesidigt socialt samspel.
    2. Allvarlig avvikelse i kommunikationsutvecklingen (inklusive språket).
    3. Begränsade, repetitiva och stereotypa beteendemönster, intressen och aktiviteter.
    4. Tidig debut (senast kring tre års ålder).

    Avsaknad av empati ingår inte.

    • http://www.autismforum.se/gn/opencms/web/AF/Vad_ar_autism/autisktiskt_syndrom/dsm_autistiskt_syndrom_speglad/

      Jag tycker att det var bra sagt på många punkter, kommer jag ihåg fel har för mig att han sa att de kan ha. Var in och läste på bifogad länk och där står det brist i social och emotionell förståelse. Nu behöver detta inte betyda att alla har det men många har svårt för empati. I vissa fall lär de sig när och hur men det är ofta ett inlärt beteende och det innebär inte att de förstår empati. Så upplever jag det med de jag har kommit i kontakt med.

      Tycker du har en intressant och bra blogg.

      mvh Camilla

      • Jag klyver kanske hårstrån. Han sa att de saknar empati och jag tänker på de med egen diagnos som lyssnar på det han säger. De är inte i avsaknad av empati. Jag har aldrig träffat någon som är det. En del kan ha problem med att sätta sig in i en annans situation direkt men får man det förklarat för sig så förstår de och känner med. Däremot har jag träffat massor med människor utan npf som sitter och dömer andra utan en tanke på vad som ligger bakom andras situation och handlande.

  3. Jo men han säger mycket som inte är proffessionellt tänker jag. Han säger autistisk, handikappad osv. Han är en ganska vanlig förälder. Jag tycker precis som Nina att det är bra att det pratas om det i radio, TV, tidningar osv, fast jag tycker ändå att det är bra om man använder rätt ord. Annars är det så lätt att man spär på de missuppfattningar som redan finns.
    Och han börjar med att prata om att Lisa alltid är glad. Då kände jag genast att oj vad folk ska ha funderingar kring min dotter som jättesällan är glad.
    Träffade en mamma för en tid sen som har lite funderingar kring sin son, men så känner hon ju till Tjabolina och så sa hon att han har nog inte autism för han har inga utbrott (Tjabolina har ju fått diverse utbrott som denna mamma har sett). Jag försökte förklara att utbrott inte är så vanligt vid autism. Ööööh ändå är det ju så att Tjabolinas utbrott oftast har med hennes autism att göra…. så allt blev lite konstigt.
    Vet inte vad jag ville säga med det…
    eller jo att det är viktigt att man förstår vad som är vad som utomstående liksom…. :-/

    • menar du att utbrott inte är vanligt vid autism? jag tror nästan alla jag känner till som barn haft utbrott och när saker blir fel eller inte är förberedda. ofta är det ju därför man inte orkar och söker hjälp. sen blir kanske utbrotten färre när de blir större, får mer anpassning och får ökad förståelse eller när de lär sig att kommunicera bättre.

  4. Ja det var väl lite knäppt skrivet av mig kanske. Det beror på vad man menar med utbrott tror jag. Klart många barn (även barn utan autism) som har svårt med att kommunicera ut vad de vill säga skriker och gapar och gråter osv, kanske kastar lite saker osv, ja en del barn slåss också förstås. Ganska många gör det när de inte kan prata och förklara vad det är de inte vill osv. Tjabolina var sån när hon var liten, men det växte aldrig bort när språket kom heller. Trots ett jättebra språk så småningom så fortsatte hon. Till och med i vuxen ålder har hon fortsatt. Att slåss. Att ge sig på folk.

    Det finns många barn med autism som inte gör så. Det var så jag menade. Och i vuxen ålder är det nog inte så vanligt att man får utbrott av det slag som Tjabolina har. I alla fall inte om man kan prata så bra som hon kan.

    Kanske nåt att ta reda på? Hur många som har barn med stora utbrott? Jag vet inte hur vanligt det är.

    • Jag tror inte att det är något som ”växer” bort utan att manb måste jobba hårt på det under en lång tid. Vi började tidigt använda en medveten strategi för att förebygga och hantera utbrott. Ross W Greenes Explosiva barn är en bibel! Och jag tror ändå att de flesta med autism och andra autismspektrumtillstånd har utbrott som barn och en del upp i tonåren. En del fortsätter förstås i vuxen ålder. men utbrotten har en orsak.

  5. Ibland tänker jag att jag borde kalla mig Velan. Alltså för att jag velar så hit och dit. Har kollat in hans blogg och tycker att den är jättefin.
    🙂

  6. Hej igen! Absolut att varje utbrott har en orsak och här är Ross W Greenes bok också bibel vetdu. Allvarligt talat så har hon inte haft några utbrott här hemma sen jättelänge tillbaka. Hemma hos sig har hon inte heller några. Däremot i andra sammanhang där det faktiskt enligt mitt sätt att förstå henne inte alls är konstigt….
    Det som också är en bra strategi för omgivningen tycker jag är att varje gång det händer försöka ha en plan till nästa gång om hur man ska förebygga då eller göra. Att man efter varje utbrott alltså tänker till dels vad det berodde på men också hur man ska förebygga.

    Från det ena till det tredje så det jag egentligen menade från början är att det kan bli lite fel om man går på vad man tror är autism utan att förstå att det är skillnader hos alla typ.

    Den mamman som pratade med mig om sin son och som jämförde honom med Tjabolina och bara tänkte att Tjabolina har utbrott och det har inte han och därför har han inte autism, hon utgick ju från ett beteende som inte alls alla har som har autism vilket kan bli missvisande. Hennes pojk har svårigheter på en del plan som skulle kunna vara en funktionsnedsättning även om han inte har utbrott. Det är inte utbrotten som är autism, det var mera det jag menade. Att det är viktigt att veta vad som är vad.
    Tjabolinas utbrott beror ofta på kommunikationssvårigheter i stunden och att hon kan ha svårt att tolka andras kommunikation. Den här lille killen kan ha svårt med samma sak fast han inte får utbrott då.

    Men det här är ett rejält sidospår från det du skrev om i ditt inlägg. Sorry 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s