Hur berättar du för ditt barn?

Hur man pratar med sitt barn är väldigt olika beroende på var barnet befinner sig. Vilken diagnos det har. Men jag tror de flesta med högfungerande barn känner en viss vånda inför att berätta för barnet att hon/han inte är precis som alla andra. Gunilla Gerland har skrivit Det är bra att fråga som kan vara till en hjälp.

Idag skriver Malene på sin fina blogg alla har lättheter  om att prata med en flicka i unga tonåren om att ha add.

Annonser

5 thoughts on “Hur berättar du för ditt barn?

  1. Jag minns det som igår när jag berättade för Tjabolina. Hon var sex år och vardagen var nästan en mardröm ibland för oss. Jag jobbade som dagbarnvårdare och just denna dag hade det varit bråk och ritualer från Tjabolinas sida hela morgonen. När hon skulle till förskolan krånglade hon som bara den; hon skulle gå först i trappan, först ut genom dörren, först in i bilen och om någon råkade gå förbi henne eller säga fel saker så fick hon ett utbrott och slängde sig på marken och skrek och det enda som hjälpte var att börja om från början. INTE lätt med en massa dagbarn omkring sig dessutom. När vi stod bredvid bilen så var det ett av dagbarnen som ramlade och grät och Tjabolina började sparka på bilen för att hon inte orkade höra ljudet och så grät hon också. Mitt i allt kaos tog jag lugnt upp henne i famnen och talade om för henne att det inte var hennes fel att hon reagerade som hon gjorde. Vi hade egentligen jättebråttom, men jag satt där på bilsätet med henne i famnen och vaggade henne och smekte hennes tårdränkta kinder och talade om för henne att allt egentligen berodde på att hon hade nåt som hette Autism. Det var som om ingen brådska fanns längre, som om tiden stod stilla. Hon lyssnade när jag förklarade och barnen lyssnade också och jag försökte på nåt enkelt sätt förklara att hon inte var som de andra barnen utan hade ett eget speciellt sätt att vara som hette Autism.
    Några år senare var hon arg på mig och skrek åt mig: VARFÖR väntade du så länge med att tala om att jag hade ”ametis”? Jag hade behövt veta det tidigare!!!
    Hade ju inte varit så enkelt dock att berätta det tidigare eftersom hon fick diagnosen när hon var 5 1/2 år.
    Älskade gumman, vilket kaos livet var då jämt. Det är faktiskt inte riktigt så kaotiskt längre, det är skönt 🙂

  2. Jag har redan berättat för August och vi pratar som sagt öppet om detta. Han frågar ofta själv varför blir de si och så och då svarar jag att han har ett funktionshinder och det heter Autism och det gör detta…. på ett enkelt sätt om de nu finns de. Men ja jag berättar och vill han och alla runt ska veta för att skapa mera förståelse. //Tess

    • Torsten har inte frågat något och jag tror inte ännu att han förstår att han är annorlunda. Därför väntar vi. När han frågar så kommer jag att svara. Men vad har jag inte riktigt funderat på än.

  3. Vi har ännu inte berättat rent ut att Prinsessan har en diagnos. Vi har pratat om och hon har insikt i sina svårigheter. Eftersom hon är en av de populära tjejerna så känner hon inte att att hon är annorlunda. Vi har inte satt namn på hennes svårigheter, utan vi pratar mer om olikheter och likheter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s