Efterlysning!

Jag efterlyser någon som kan berätta om lyckad skolgång i vanlig grundskoleklass. Finns det någon som kan berätta om hur ni får bra stöd i skolan?

Annonser

18 thoughts on “Efterlysning!

  1. Vet inte om våran skolgång var lyckad eller ej men trots allt stöd och förståelse i den vanliga grundskolan har vi beslutat att sonen nu skall flytta till en special klass för autistiska barn.
    DET jag upplevde som jobbigast var dpck att klassföreståndaren generalisera vår son och tyckte att vi skulle jobba mer med honom och att han måste lära sig och försöka för annars kommer han inte vidare i sin utveckling. Detta har jag som mamma reagerat men min man har haft en viss förståelse över hur klassföreståndaren tänkte.
    Vi fick en mycket bra kontakt med spec. pedagogen på grundskolan och jag kände att hon förstod och ville också hjälpa oss. Hon tog hand om vår son vissa lektioner för att han skulle slippa kämpa i ett klassrum med massa livliga barn. Hon såg till att sonen slapp gå ut varje rast och att han slapp gympa två gånger i veckan. Det sista halvåret läste han i sin takt och vi slapp känna det stress och oro som tyngde vår son.
    Nu den 1 mars börjar sonen i en spec- klass/särskola för att han skall känna sig trygg och må 100 % bra utan stress och krav som inte går att undgå i en vanlig skola.//Liv

  2. Funderar du på att byta för Torstens räkning?? Vår skolgång är ju inte vanlig fast det är grundskola… men det är väl olika beroende på vad för hjälp de behöver…

    Detta med skolan är svårt.. jag pendlar enormt.

    //Tess

    • Nej Tess! Inte en chans! Nej jag har fått frågan om en lyckad skolgång i grundskola och det vore intressant att höra.

  3. Hej. Har precis hittat din sida. Min dotter har add (adhd utan hyperaktivitet) och det är ju inte alls samma sak som autism, men det som bland annat förenar (förutom att många diagnoser ju går in i vart annat) är svårigheten att få vara lycklig och känna sig stolt över sig själv, ha kompisar i skolan. Nu går min dotter i sjuan och det går bra för det mesta, men det har pendlat väldigt mycket. Jag tror att barn som kan gå i grundskolan skall göra det, för att ges en chans att ta plats i samhället när de blir äldre, men jag ser också hur barn med npf slipas av som klippan som sakta nöts ner av havets vågor. För att lyckas få en någorlunda bra skolgång för ett barn med npf (som jag tycker att min dotter har) så krävs det väldigt mycket kunskap och förståelse av de som arbetar kring barnet. Så fort min dotter kommer hem och berättar om saker som hänt i skolan som inte känts bra, så har kuratorn tagit ett samtal och samtalet med eleverna som det inte fungerar med. Att stå på tå, fotarbete, hela tiden, precis som i fotboll (märks det att jag är gammal idrottslärare här kanske) krävs det för att ge eleven lite chans att lyckas. Att ha lyckan att hamna i en klass med ”bra” barn är också viktigt, men det viktigaste för oss har varit förståelsen och kunskapen hos personalen.

  4. jag kan ju berätta om du vill veta om de goda exemplen i vår skola och i C:s klass. Nån exemplarisk skola tror jag inte det finns men det finns bättre och sämre och jag berättar gärna om vilket stöd C. har fått under den här resan.

    • Ingrid jag är inte intresserad för egen del utan för bloggen. Den som har något att berätta får göra det. Frågan om lyckad skolgång i vanlig klass har kommit upp.

      • Hej anna!
        Jag trodde inte du var intresserad för egen del heller man jag skulle gärna kunna skriva ihop lite om hur våran situation ser ut. Men du får skriva ja elr nej här isåfall.

  5. Hej! Våran dotter gick i vanlig grundskoleklass sina två första skolår samt förskoleklass. Det som gjorde att det så småningom blev enbart särskolan istället var att den sociala biten faktiskt fungerade bättre där det var färre barn och mer tillrättalagt, samt att hon liksom hittade sin identitet mera bland andra som också hade svårigheter….

    Men nu var det ju vad som hade funkat jag skulle skriva… 😛

    Jo jag tyckte faktiskt att lärarna i grundskolan var lite mera kreativa i sina lösningar, de såg inte henne som en bland andra med funktionsnedsättningar utan de såg henne mera som en individ och försökte komma på idéer lite utanför ramarna. Jag tror egentligen inte alls att det är säkert att det blir så, men så var det då och där. Sen är jag helt övertygad om att med hennes jättestora perceptions och kommunikationssvårigheter så hade ALDRIG grundskolan funkat fullt ut i längden.

    Vår son som troligtvis egentligen har någon form av ADHD fast i dagsläget inte är diagnosticerad, har gått i vanlig grundskola hela sin uppväxt och det har varit väldigt olika beroende på vilka olika lärare han har haft hur det har fungerat. Det känns skrämmande i sig tycker jag att det ska bero på en sån sak istället för att alla lärare har ordentlig kunskap om bemötande av annorlunda elever… Men även här har det funnits positiva lösningar på saker när lärarna har tänkt lite ”out of the box” och hittat lösningar utifrån honom som individ. Att skolan har varit relativt liten har också spelat en stor positiv roll tror jag. Man har verkligen sett honom och hans behov, alla lärare har vetat om vem han har varit liksom. Jag tror det har stor betydelse.

    Ja vet inte om det här gav nåt men kände att jag ville dela med mig lite 🙂

  6. Jag har nog delvis ett någorlunda unikt perspektiv. Jag har jobbat inom särskolan i sex år, minbror har autism och utvecklingsstörning, jag läser för nuvarande till lärare. Det enkla svaret som jag kan ge är att mycket hänger på läraren och det arbetslag denne befinner sig i. Det finns många usla lärare, vi har alla mött många. Men det finns också många som bryr sig. Man märker sådant ganska snabbt. Lita på magen!

  7. hej
    jag har en dotter so är Autistisk samt utvecklingsstörning å en son med ADHD samt Autism. min dotter går på särskola för Autistiska och min son går i en helt vanlig klass på en mindre skola.

    det går bra för båda två…

    maddi

    • Vill du berätta vad det är som gör att din son med autism och adhd klarar skolan bra? Det är ovanligt. De flesta som jag hört talas om håller ihop i skolan och kraschar hemma. Och då ser inte skolan problemen utan skyller över det på hemmet. 😦 Jag vill gärna höra mer. Antingen att du bara svarar här i kommentarerna eller att du skriver ihop något som jag publicerar här 🙂

  8. Hej!
    Tänkte bara berätta att jag fick en award på min blogg och då skulle jag fundera ut tolv andra bloggar som jag tycker är bra och då finns denna med bland de tolv som jag har länkat till på min sida.
    Gå gärna in och titta om du vill 🙂

  9. Hei!

    Tenker mange gongar på om det ville vere betre for min son med særskole, eller skule med spesielle autismeklasser. Skolen er vanskeleg. Og som det er nemnt over, så avheng det i stor grad av den enkelte lærer. Min son hadde same lærer i 4 år, og i løpet av den tida kom vi dit at ho forsto problema ganske godt og klarte å finne nye løysingar. Men så begynte vi på nytt år med ny lærar. Då er det å starte på nytt av dette med Asperger, med å finne ut av problem og finne løysingar.

    Samtidig så måtte vi flytte for å kome nær nok ein særskule, og huset og omgivelsane betyr så uendeleg mykje tryggheit for min son, som har problem med å takle det når eg så mykje som flyttar kjøkkenbordet. Dessutan er han unikt heldig og har tre veldig gode kameratar. Han treng gode vener, han treng støtten og aksepten, delte interesser og den sosiale treninga. Så lenge han har desse gode kameratane, blir vi nok her og lar han gå på vanleg skule.

    Eit anna aspekt er at det uansett er viktig at skulen aukar sin kompetanse på autismespekteret. ‘Tung’ autisme kan truleg oppdagast tidlegare, men for ein verbal og matematisk anlagt unge som min kan det ta tid å få på plass ein diagnose. Gjennomsnittleg diagnosealder for asperger er i Noreg rett under 11 år (NB, i denne statistikken inngår såklart folk som først får diagnosen ved voksen alder). Men det betyr uansett at dei fleste har gått i vanleg skule fleire år før ei diagnose kan vere på plass. Derfor synest eg det er så viktig at lærarar i vanleg grunnskole kjenner igjen atferds- (beteende-) bilde, veit korleis ein skal møte slik atferd, kjenner til fungerande pedagogikk/didaktikk og kjenner til hjelpeapparatet. Men dette burde eg kanskje skrive under din neste bloggpost?
    😉

    • Hege dina inlägg är alltid intressanta. Jag skulle tro att det är lika här med ålder för diagnos. Jag tror att den siffran kommet att sjunka när man betat av de generationer med AS som gått genom livet odiagnosticerade. Men jag tror ändå att man kommer att hamna runt 7-8.
      Det som känns så absurt är att vår grupp inom autismspektrumet är så stor och att lärarutbildningen inte innehåller något om hur man möter dessa barn. Inte heller på utbildningen för specialpedagoger ingår tydliggörande pedagogik. Vi har i Sverige Autism- och Aspergerförbundets eget Utbildningscentrum som utbildar förskole- och skolpersonal som är intresserade och har möjlighet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s