Ur en personals vardag

Skrattets förlösande kraft

Jag jobbar natt inatt. Andra natten i rad och det är nyårsdagen. Jag är trött och känner mig lite irriterad. Ingen bra kombo i mitt jobb. Sandra håller låda på sitt rum. ”Saanta luu-ciiiiiaaaaa” skrålar hon och verkar hur pigg som helst. Jag sitter utanför hennes dörr och önskar att hon snart ska somna. Det är sent.

Plötsligt stormar hon ut. 45kg virvelvind, så liten men ändå så kraftfull. -Jag ska sitta här hela dagen, säger hon med en lycklig blick på mig och sätter sig utanför sitt rum på golvet.
-Jag ska vara med Lotta!
-Lotta har gått hem säger jag, det är bara Sofia kvar. Där begår jag fel nr ett. Sandras ögon svartnar.
-NEEEEEEJJJJJ skriker hon och springer in på toan.

Hon börjar rycka i duschslangen och ska duscha, ska borsta tänder, ska kissa…ja allt måste göras om. Jag känner irritationen stiga men försöker pressa bort den. ”Håll dig bara lugn” upprepar jag för mig själv. Men när Sandra gör ett utfall kan jag inte mer. ”Du river inte mig” skriker jag. Sandra går upp i varv ännumer. Jag är ensam, gravid och trött. Jag försöker febrilt komma på någon strategi men allt är som bortblåst. Jag stänger dörren till badrummet och andras. Vad ska jag göra? Så kommer jag på det. Jag öppnar dörren.

 -Dumma Sofia, håll käften Sofia, och diverse svordomar haglar. Jag går in, härmar med tillgjord röst, ”dumma Sofia, Tyst Sofia, Titta inte på mig”

 Ett leende.
-Va? Säger hon
-Titta inte! Hojtar jag. ”Blunda då!”

 Nu fnissar hon. Vi fortsätter att härma varandra och skoja. Vi skrattar så vi nästan gråter, och plötsligt är hon tillbaka i sin säng, helt lugn, glad och trött. Jag stoppar om.

 -Mamma älskar Sandra? Den eviga frågan.
-Ja, mamma älskar Sandra. Jättemycket.

Sofia Lindell

Annonser

7 thoughts on “Ur en personals vardag

  1. Kanon! Så himla bra när man kommer på lösningar så där och dessutom kan använda sig av humorn.
    Dessutom känns det underbart att få läsa nåt om inifrånperspektiv från en jobbsituation. Tycker jag saknar sånt.
    Jag som har min dotter på ett gruppboende och i daglig verksamhet skulle ibland vilja ha andra att jämföra med liksom av typen är det bara hon som gör si och så och får utbrott osv och hur är de andra osv, men sånt får man ju naturligtvis inte veta (med all rätt förstås) men man tror alltid att det är hon som är ”värst”.
    Finns det nån som vet om det finns nån bloggare som skriver om just såna här saker eller så? Vore jätteintressant.
    Har läst ikapp lite annat här också nu och jag måste bara få säga att jag tycker den här bloggen är kanonbra!
    Kram och god fortsättning!

  2. Tack Sofia! Jag hoppas att du inte byter jobb!!
    Det kräver en del fingertoppskänsla att veta vad varje person klarar av. Det är väl därför det är så enormt viktigt att de som jobbar med personer med autism och tidig utvecklingsnivå verkligen känner personerna de jobbar med. Det skrämmer mig när kommunerna gör personalpooler som tar hela omsorgen på nätterna. De ska visst ha autismkompetens men det hjälps ju inte när de inte känner människorna de möter.

  3. Hej! Jag har just hittat din blogg så jag vet inte så mycket än. Får väl läsa ikapp lite sen, när jag har tid, framöver… Jag är iaf mamma till en tjej med autism. Är Sandra din dotter?

    Kram Nina!

  4. Pingback: 2010 in review « coping

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s