Seriesamtal – mitt exempel

Ibland har man ett barn som gör saker som är mindre önskvärda. Och hur man än beter sig når man inte fram. Man har pedagogiska samtal, man skriker så spotter stänker ur munnen…. man bryter ihop….gråter. Ibland går det helt enkelt inte att göra sig förstådd ordentligt. Då kan ett seriesamtal vara på sin plats. Ett enkelt exempel:

Barnet kissar i en låda istället för på toaletten.

Papper och penna. Sätt dig med barnet. Rita (streckgubbar går utmärkt) medan du berättar vem och vad du ritar. Rita barnet kissandes på lådan och konsekvensen – du som blir sur/arg.

Rita barnet kissandes på toaletten/pottan och konsekvensen – du som blir glad.

Man måste hela tiden berätta vad man ritar. Vi gjorde så att vi satte upp serien på väggen och varje gång barnet gjorde det önskvärda fick h*n ett bokmärke som h*n satte upp bredvid den glada mamman i serien. Det var på barnets initiativ.

Mer om sociala berättelser och seriesamtal går att läsa i skriften med samma namn: Sociala berättelser och seriesamtal utgiven av RFA (eller Autism- och Aspergerförbundet som det nu ska heta).

Har du fler exempel? Eller frågor?

Annonser

9 thoughts on “Seriesamtal – mitt exempel

  1. Vi brukar spara våra seriesamtal i en pärm eller inscannade på datorn. Så kan vi ta fram dem igen när vi behöver friska upp minnet.

    • För mig är seriesamtal nytt och jag har hittills bara användet det en gång men med stor framgång. Vi har serien uppe på väggen för att se på fram till vi är säkra på att vi löst problemet. Jag ska gå vidare snart med andra områden…

  2. Pingback: 2010 in review « coping

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s