Jag har funderat en hel del runt de stressfaktorer som omger mig och andra föräldrar med barn inom autismspektrumet. Självklart ser det inte likadant ut för alla. Men det finns ändå stress. Stressen att inte andra känner mitt barn. Att professionella säger: ”Vi kan autism här” och sen behandlar alla lika utan anpassning för just mitt barn. Utan anpassning för någon. För de kan autism.

Min son går i en riktigt bra skola. Men jag kände också stress. Svår stress. För det tar tid för personalen i skolan att lära känna mitt barn så att de kan möta just honom. Jag kan inte vara med i skolan. Jag kan inte skydda honom från allt. Jag kan inte tala om hur de ska hantera varje situation. Men det är ju vad jag vill. Jag vill ha kontroll så att jag ser att allt blir bra. Och som den urjobbiga föräldern jag är har jag försökt. Min sons lärare har jobbat på förtroendet. De kanske inte tror att jag märkt det, men det har jag. Mitt förtroende alltså. För att jag ska kunna lita på att de lär känna mitt barn och möter honom där han står. Att jag ska kunna släppa ansvaret för honom medan han är i deras vård.

När jag känner förtroendet för skolan kan jag förmedla det förtroendet till mitt barn. Ett stort stressmoment försvinner för oss båda. Tänk om alla skolor kunde ta sig den tiden att bygga förtroende med både barn och föräldrar och ta sig tid att lära känna barnet ordentligt – innan de säger: ”Vi kan autism”. Istället skulle de kunna säga: ”Vi hoppas att vi inom kort har lärt oss hur vi ska möta ditt barn”.

Och låt oss föräldrar vila i att ni tar hand om våra barn på bästa sätt när de är i er vård.

Det som jag har märkt vara effektivast för att förebygga utbrott är tajming. Att avvakta. Vara lågaffektiv. Backa. Förbereda. Påminna. Neutralt. Ett exempel som varenda unge kan gå igång på är om man kliver in i vardagsrummet och säger: Nu ska vi äta! och omedelbart stänger av teven. Skulle någon göra så tror jag att jag skulle bli väldigt arg och irriterad, men många gör så med sina barn. Samma med teve/dataspel. De får ingen tid på sig att avsluta eller att vänja sig vid tanken på att de ska övergå i en annan akvitivet. Schema är ju jättebra som förberedelse men man måste också till schemat på olika sätt vara med i övergångarna. Tajma.

Utbrott ska till varje pris försöka förebyggas. När det inte går utan är ett faktum gäller bara skadekontroll. Inget annat under ett pågående utbrott. Ingen vill få utbrott och alla skulle undvika dem och de kunde. Vi andra måste lära oss att se tecknen. Lära oss vad som triggar de. Som förälder/personal kan du föra logg på beteendet ett tag så kommer du att se tecknen och lära dig att förebygga genom att rätta upp/styra bort innan det händer. Det går inte alltid men ofta.

Mer tips i bibeln: Explosiva barn av Ross W Greene

Here’s an excerpt:

A New York City subway train holds 1,200 people. This blog was viewed about 6 400 times in 2011. If it were a NYC subway train, it would take about 5 trips to carry that many people.

Click here to see the complete report.

Jag tog lite hjälp från vänner för att samla orsakerna till autism som florerar. De senaste åren har det nog spottats ut en orsak i månaden – minst.

Tack Anette, Jessica, Linda, Sofia, Javiera, Jenny, Marianne, Karolin, Nina, Stina, Susana och Linda för hjälpen!

Då kör vi:

den vanligaste och den som sitter djupast rotad – kylskåpsmamman
tvättat håret med schampo under graviditet
ammat för kort tid
ärftlighet
autoimmuna sjukdomar hos mamman
svår förlossning
tungmetallsförgiftning
vaccin
ultraljud
tevetittande
syrebrist
feberkramp
infektioner
kejsarsnitt
för lite fisk
tidig avnavling
tillsatser i maten
ivf (provrörsbefruktning)
TBE
svarta kläder under graviditeten
gamla fäder
mutation av arvsmassan vid befruktningen
och sist men inte minst – regn

Så det är bara att välja och vraka!  Jag har säkert missat flera.
Konstigt att det föds barn utan autism…

Här har de använt sig av en studie och dragit slutsatsen att amningslängden påverkar om man föder barn med autism eller ej.

Men andra är mer aktiva! Anna Sandström har skrivit sin andra bok och är så snäll att hon lottar ut ett ex till en av er!
Skriv i kommentarerna om du vill delta i utlottningen (du måste ange epostadress) och om du besöker någon av Annas sidor får du en extra lott!

http://www.autismstodet.se/
http://annahelena70.bloggagratis.se/

En av de populäraste metoderna för att hjälpa barn med autism är den intensivträning som brukar kallas IBT. Nu kommer en bok skriven av två mammor som jobbat med metoden för sina barn.
- Vi har velat göra en bok som är så konkret som möjligt, och som visar hur metoden fungerar i verkligheten, säger Anna Sandström. Som förälder möts man av mycket teori, men det är en annan sak att faktiskt genomföra det i verkligheten. Vi som har skrivit den här boken vill bidra med våra tips och praktiska erfarenheter, så kanske andra familjer i samma situation inte alltid behöver uppfinna hjulet igen.   

Boken heter ”Intensivträning i praktiken för två pojkar med autism” och är tänkt som en praktisk bok för en familj som håller på med, eller som ska börja med intensivträning.
- Ingen av oss är expert eller specialist, för det så får man gå till habiliteringen eller privata utövare, poängterar Anna. Det vi vill förmedla i den här boken är hur vi faktiskt och praktiskt arbetat med intensivträningen hemma; hur vi tolkat och arbetat med olika övningar, vilka förstärkare vi haft till våra barn och vad som fungerat eller inte för just våra barn, för på dem är vi specialister. Våra barn har utvecklats enormt mycket med intensivträningen och vi vill förmedla hopp till andra föräldrar. IBT är ett tufft program för alla inblandade under intensiva år, men när det fungerar så är det suveränt.  
”Intensivträning i praktiken för två pojkar med autism” är skriven av Anna Sandström och Irene Kristiansson och finns tillgänglig via Vulkan: https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=48958

Dragning sker 20 april! Lycka till!!

Många kommer att påverkas av den nya skollagen. En del positivt och andra negativt. Under en övergångsperiod kommer några att falla mellan stolarna och hur ska det bli med betyget icke godkänt inom särskolan?

Kan vi diskutera? Eller ställa frågor? Och hjälpas åt att besvara dem?

Då tror jag mer på storebrors lidande. Att vara tolv år – på väg in i puberteten – när han får reda på att den där lilla killen på två år – som han aldrig lyckats komma nära – är handikappat. Psykiskt. Vad säger man till kompisarna? Idag som snart nitton har han vad jag märker inga problem med just det. Problemet har nog mest handlat om hur han ska förhålla sig – bete sig – förstå. Och så med mitt vakande öga. Lätt att känna sig granskad i storebrorsrollen. Men det kanske skulle ha varit likadant om lillebror varit ”normal”.

När vi ville ha fler barn konsulterade vi barnpsykolog. Vi kände oss osäkra på vad det skulle innebära. Rådet var: Det blir jobbigt för T men vinsten att ha syskon är större! så vi körde på. Förutom en brinnande längtan efter fler barn så kändes det väldigt bra att bygga upp ett nätverk av familjemedlemmar runt sonen. Så han skulle ha människor som såg till hans bästa alltid. När vi är borta. Sånt man får tänka extra på när man får barn sent.

Vi försöker få det att fungera för alla i familjen men vissa saker är ej förhandlingsbara för det handlar om Torstens livsbalans. Men alla får ta plats. Alla tas på allvar. Alla ses. Jag tror och hoppas att mina barn växer upp till toleranta samhällsmedborgare. Fulla av empati för de som behöver extra stöd i livet. Som omfamnar mångfald… Jag tror att syskon till barn med funktionsnedsättningar som autism, utvecklingsstörning, downs syndrom går i en viktig skola. De får färdigheter som ingen annan.

Jag hoppas att jag har rätt. Har jag det?